Hans Karlsson blogg

Den osannolika mördarenBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Sat, September 15, 2018 14:43:41

Blog image

Den osannolika mördaren – Thomas Petersson

Förlag: Offside Press

Den 7 september 2018 medverkar frilansjournalisten Thomas Pettersson i Nyhetsmorgon på TV4. Han berättar vad han har funnit i sin noggranna efterforskning om den så kallade ”Skandiamannen” som själv kontaktade polisen dagen efter mordet och utgav sig att vara ett vittne och att han skulle ha blivit förväxlad med mördarens signalement. Programledaren ”Steffo” Törnquist avslutar den korta intervjun med orden ”Det är en av flera teorier om hur mordet gick till...” Innan kameran sveper bort från Thomas Petterssons ansikte tycks han sjunka ihop. Orden punkterar ett tolv år långt arbete med att lägga ett intrikat pussel kring vad som hände i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan klockan 23:21:30 den 28 februari 1986. Nä, det här är inte en av flera teorier om Palmemordet. Stycke för stycke, mening för mening lägger Thomas Pettersson fram berättelsen helt och hållet utifrån referenser till de allra första vittnesförhören med de närvarande på mordplatsen. Ingen annan har sett ”Skandiamannen” där, förutom att de har lämnat ett signalement på gärningsmannen som stämmer överens med hans. Inget av det han berättar för polisen stämmer med övriga vittnesmål. I Thomas Petterssons skildring av händelseförloppet finns inte ett hack någonstans för att få ihop något med något annat. Han utgår inte från någon föregående teori om vem som kunde ha motiv att skjuta Palme. Så långt det nu går lyckas han fylla minsta springa. Ingenstans läcker det.

Boken är välskriven, spännande och åtminstone första halvan är enkel att följa. Från klockslaget 23:19 då ”Skandiamannen” stämplar ut från sin arbetsplats på Sveavägen skildras hur han kallsinnigt duperade medier och poliser och bryter mot alla föreställningar om hur en mördare ska bete sig. Samtidigt spelar andra spår honom hela tiden i händerna när det börjar hetta till. Den andra halvan av boken sätter händelsen i ett större sammanhang och vi får följa Thomas Petterssons sökande, tvivel och fynd.

Den svaga länken är som vanligt paret Palmes oplanerade biobesök. Hur kunde ”Skandiamannen” veta att Olof Palme skulle vara ute just då? Hur kunde han stöta på Palme precis när de gick förbi Skandiahuset? Varför hade han med sig ett vapen? Men Thomas Pettersson ger tre förslag till detta. Återstår i så fall motivet. Varför sköt ”Skandiamannen” Olof Palme. Han blev inte formellt förhörd kring detta, men i sin sista tidningsintervju ger han själv ett motiv som ligger så långt ifrån alla svindlande konspirationsteorier man kan komma. Läs! Det skulle inte förvåna mig om Thomas Pettersson sen kan plocka ut belöningen på 50 miljoner kronor för att han löste fallet.


Betyg: HHHH+

Följ fucking orderBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Tue, May 15, 2018 14:52:17

Blog image

Ann Törnkvist: Följ fucking order – Förlag: Mondail

Ann Törnkvist skriver lågmält, nästan minimalistiskt om hur Södertäljemaffian märktes av i det lokala samhället. Språket glider smidigt över sidorna. Ibland blixtrar hon till med en formulering som kan få mig att skratta rakt ut – och då är jag en väldigt svårflirtad läsare. Hon börjar exempelvis brevväxla med gängledaren och han svarar i sina brev med ”anarkistiska versaler”, alltså han varierar mellan stora och små bokstäver lite hur som helst utan regelmässighet. Som om det vore medvetet. Hon har skrivit boken vid sidan av sitt arbete på Sveriges radio under flera år. Hon plockar upp något här och något annat där, pratar med poliser som utrett, med offer som nu tvingas leva mer eller mindre gömda efter att ha vittnat i rättegången,, familjemedlemmar, utan att ta till särskilt stora ord.

Historien kretsar kring de mördade bröderna Moussa och förmodligen de dyraste rättegångarna i Sveriges historia. Tingsrätten fick dessutom tas om på grund av en jävsituation. Totalt dömdes sjutton personer för olika brott. Ann nämner dock inte så mycket om vad som faktiskt sägs under rättegångarna utan fångar snarare detaljer om hur gängledaren eller andra personer rör sig och agerar. Hennes berättelse visar också hur den här ljusskygga verksamheten försörjs utifrån pengar som lånas av bekanta eller andra privata långivare, och som plötsligt kan växa till enorma skulder när ”Nätverket” blir involverat. Det var också detta som blev ”Nätverkets” fall, när många började ställa upp som vittnen i rättegångarna. Låntagarna kunde acceptera en viss ränta eller avgift, men de summor som blev aktuella när ”Nätverket” blev inblandat kunde ingen anse rimliga. Någon måste sätta stopp för det här. När det dessutom blev konkurrens mellan olika indrivare, vilket enligt åtalet ledde till morden, då hade våldet gått för långt.

Men sen blir det obehagligt också för Ann. Alla journalister drömmer om det stora fallet, att kunna berätta hela historien. Men plötsligt upplever Ann ett reellt hot som får det första bokförlaget att backa ur. Hon tas ur sin vardag av sin arbetsgivare, Sveriges radio och hon göms av polisen ett tag.

Ann har strukit över ett stycke på sidan 148 som (antagligen) handlar om gängledarens familj. Det är upprörande av flera skäl. Dels att det blir så farligt att ha kontakt med den här typen av intervjuobjekt. Dels kan det strukna antagligen skapa spekulationer och rykten som kan vara värre än verkligheten. Ann menar att hon hela tiden har varit ”rak” mot gängledaren, men han har uppenbarligen inte förstått att deras kontakter skulle leda till en bok. Han uttrycker hotet så klart att Kriminalvården reagerar direkt. Ann har sagt att hon var beredd att prata med gängledaren om stycket, kanske rent av stryka det helt om han upplevde det som så kränkande eftersom historien tydligen varken står eller faller med det. Men eftersom han enligt Kriminalvårdens anmälan gick ut med ett dödshot mot Ann som ledde till att hennes liv och bokplaner vändes upp och ner, så bestämde hon sig för att behålla stycket i boken, men att stryka över det med svarta streck. Delvis för att demonstrera att han fortfarande har makt ute i samhället, även inifrån bunkern.

Betyg: HHHH





Ungdomsmord som aldrig får glömmasBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Sun, December 03, 2017 15:08:41

Blog image

Även om Sverige har haft många ungdomsmord så sker de trots allt sällan, de hinner sjunka in i ett diffust kollektivt minne. Ett av dem har gått till historien som synnerligen brutalt. Mordet på John Hron i Kode, den 17 augusti 1995. Under 90-talet växte grupper av nynazister fram på flera mindre orter, så även i Kungälv i Västsverige. John Hron stod upp mot en skolkamrat som gått ihop med en grupp äldre skinnskallar och blev därför trakasserad. När han och en vän skulle tälta på Abborrklippan vid Ingetorpssjön kommer skolkamraten och några äldre nynazister dit och påbörjar en utdragen misshandel och tortyr mot John.

Efter ett tag hamnar han i sjön och börjar då simma därifrån. Men gänget hotar att döda Johns vän om han inte kom tillbaka. John vände i vattnet och simmade mot sina banemän igen. Under rättegången vittnade rättsläkaren om att hon aldrig hade sett något liknande. Det var som att John hade blivit överkörd av tåget.

Drygt tjugo år senare kommer filmen om John Hron, regisserad av Jon Pettersson. Det finns ett par tidstypiska inslag som drar tittaren tillbaka i tiden. Skinnskallarna med sina kängor och jackor. Debatten om att filmvåld påverkar ungdomar. Hårdrocksnamnen på t-shirts. Filmen går i och för sig mest på sparlåga och skildrar relationerna runt John för att ibland explodera i ett gränslöst våld som jag inte alls tror är överdrivet. Den nynazistiska Pontus mobbar och trakasserar elever på skolan och han vänder sig snart mot John Hron. Ensam har Pontus inte mycket att sätta emot när John står kvar, men så snart han hämtar sitt gäng känner han sig överlägsen.

Det ska sägas att dialogerna är uppstyltade, manuset blir stundvis pinsamt och skådespeleriet påminner om en skolpjäs. Om man inte visste att detta faktiskt har hänt på riktigt vore det inte trovärdigt. Men det är på riktigt. John Hron har funnits. Rädslan är direkt påtaglig. När DVD-version nu släpps av Glimmer film har det gått över tjugotvå år. Det är dags. Historien måste berättas för en ny generation. Och sen en ny. John Hron får aldrig sjunka in i något diffust minne.

Mordet har fått stora efterverkningar, inte minst genom Kungälvsläraren Christer Mattsson som startade Toleransprojektet för att motverka rekrytering till nynazistiska grupperingar. I dag är han en av de drivande i Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, vars uppdrag är att bidra till kunskapsutvecklingen i förebyggandet av våldsutövande ideologier.

John Hrons grav har vandaliserats vid upprepade tillfällen.


Betyg: HH



KorparnaBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Fri, October 13, 2017 16:35:08

Blog image
Filmen Korparna är en oerhört stark berättelse med en gripande insats av Reine Brynolfsson, kanske en de tre bästa svenska filmerna jag har upplevt. Historien utspelar sig i slutet av 70-talet när moderniteten tränger sig in i ett gammalt slitsamt jordbruk som gått i arv till sönerna. Agne (Reine) sliter inte bara med kroppen utan kämpar med psyket, mot nödvändigheten och hopplösheten. Hans äldste son är inte ett dugg intresserad av att hjälpa till eller fortsätta arbetet. Sonens stora intresse är något så abstrakt som fåglar och Agne går allt längre för att styra in sonen mot hans ofrånkomliga öde på gården.

Jag kommer på mig själv att beundra bilderna, de långa stillsamma scenerna och inser hur proffsig fotografen Jens Assur, som skrivit manus, är. REKOMMENDERAS!


Betyg: HHHH+

Filmtrailer: https://www.youtube.com/watch?v=pMSws7_LzTw





Skuggans lag - Simon HäggströmBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Sat, December 17, 2016 22:12:28

Blog image

Det kallas världens äldsta yrke. Prostitutionen. En till synes ganska enkel sak att ta ställning till, men som kan göras väldigt komplicerad. Alldeles självklart är något fel om någon kan köpa sig tillträde till en annan människas kropp. De kvinnor som skildras i Simon Häggströms bok är alla fångade på olika sätt. Fångade av heroinet. Fångade av fattigdom och människosmugglare. Fångade av skönhetsideal som, om de inte är medfödda så kan de rättas till med pengar och hur får en ung kvinna snabba pengar... Det brukar vara så, att när man närmar sig ett okänt område så öppnar sig en långt utvecklad värld med eget språk och sina egna förgivettaganden. I den här världen verkar bara fantasin sätta gränser för vilka varianter som efterfrågas och erbjuds. Men det handlar fortfarande om ett utbyte på vårt mest privata område, på ojämlika villkor och går det att tänka sig något mer motbjudande och riskabelt än att erbjuda sig själv till en främling man egentligen inte vill vara med? Vad gör det med den egna självbilden? Det må vara ett fördomsfullt tyckande, men till synes ändå ganska enkelt? Det komplicerade uppstår i och med att dagens sexköpslag skapar brottslingar utan brottsoffer. Hur skulle saken förändras om den prostituerade kunde begära skadestånd som ett brottsoffer?

Genom Simon Häggströms lättillgängliga språk kommer läsaren in under huden på dessa kvinnor. Men också på olika typer av männen. Han skriver i korta mer eller mindre självständiga berättelser där protagonistens perspektiv ibland skiftar, scener tagna ur det dagliga arbetet där hans grupp rör sig i den här mörka miljön. Det är svårt att veta om han har gjort ett särskilt urval eller om varje ingripande hans grupp gör verkligen är så unikt. Oavsett så blir det rysligt obehagligt när Simon osminkat visar upp det råa språket och de gränslösa önskemålen som efterfrågas och på vilket sätt kvinnorna möter upp dem.

När man har läst något riktigt bra känns det som att man själv har varit med, i det här fallet sker det på både gott och ont.


Betyg: HHH+

Det mörka nätet - Nedslag i den digitala underjordenBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Wed, July 27, 2016 14:40:51

Blog image

Ibland stöter jag på en bok av en slump, som närmats förändrar livet. Eller åtminstone vidgar min världsbild. ”Det mörka nätet – Nedslag i den digitala underjorden” av Jamie Bartlett är en sådan. Ett lästips på hyllan i Varbergs bibliotek. Det är sommar, varför inte testa något helt oväntat?

Det visar sig att Jamie har fångat aspekter av internet som jag bara vagt hört talas om. Han beskriver företeelser som – hur vedervärdiga de än är – tycks fylla en funktion. Framför allt skildrar han människorna bakom dessa företeelser och varför programmerare sedan internets skapande har ansträngt sig för att förbli anonyma. Delar av boken handlar om de dolda sidor som bara kan hittas via den krypterade webläsaren Tor och en alldeles lagom genomgång av historien bakom dem. De mest populära websidorna – som kan heta h67ugho8yhgff941.onion – och som regelbundet byter adress hittas genom indexsidor, exempelvis Hidden wiki där olika teman med de senaste adresserna listas. Det kan vara Wikileaks, bloggar, chatforum för hackers, postlåda för visselblåsare, marknadsplats för otaliga droger (Silk road), vadslagningsplats för när kända politiker ska dö (Assassination market), barnpornografi... Har man nu något att dölja och inte känner för att bli avlyssnad av NSA, men ändå inte vill ge sig in i den bisarra underjorden kan man skaffa sig en epostadress på den krypterade Mailpile istället för Gmail eller föra sina videosamtal via Jitsi istället för Skype och känna sig säker. Två mainstream-tjänster på det vanliga nätet.

Jamie förklarar också nättrollens syfte. De är inte enbart ute efter att ”ha roligt” en stund utan vill främst provocera just för att de tycker att internet ska vara gränslöst. Eller med andra ord, fullständigt fritt. Ingen ska hindras från att säga vad de vill. Begreppet ”troll” kommer inte från fula väsen i sagans värld utan snarare från fisket. Det engelska ordet ”trolling” som handlar om att scanna av internet efter någon som fastnar på deras provokationer och sen pressa den till sin yttersta gräns, vilka ju syftar till att visa att internet ska vara gränslöst – fritt för alla åsikter, uttryck mm. Även de mest vansinniga.

Som exempelvis pro-ana-sidor. Sidor som stödjer och ibland även uppmuntrar till anorexi, självskador eller självmord. Där användare snarare hejar på varandra. (Din mage kurrar inte, den applåderar.) Men även här finner Jamie Bartlett att sidorna fyller en viss funktion som den professionella vården inte kan erbjuda. Deltagarna i chattgrupper förstår varandra på ett sätt som de inte hittar någon annanstans. De fördömer inte, de ser inte lidandet som problem eller misslyckande. De ger plats för att uttrycka sig om saker som lindrar ensamhet och smärta. Hur osunt det än är.

Men vart är vi då på väg? Redan Hegel slog fast att om det finns en rörelse och så finns det alltid en motrörelse, en tes och en antites. Å ena sidan kommer gränsen mellan människa och maskin/teknologi att bli allt mer luddig. Transhumanisterna ser till och med möjligheten till evigt liv när deras hjärna kan laddas upp på nätet. (Som datafiler skulle vi avsevärt reducera vårt koldioxidavtryck.) Med en exakt kopia av hjärnan skulle upplevelsen bli densamma som vi har idag, men möjligheterna blir oändliga på internet. Å andra sidan finns anti-teknologiterroristerna. De som befarar att vi tappar kontrollen, de som bombar forskningscentrum och som ibland inte drar sig för att använda våld mot vetenskapsmäns som bidrar till utvecklingen. De vill överge tekniken och återförvilda människan. Åtminstone ha det som färdriktning.

Jag tänker på en artikel jag nyligen skrev, om utmaningarna som forskningen om automatiserade/självkörande bilar står inför. De är nära. Inom några år kommer vi att få se allt fler effekter av detta. Men utöver problemen kring själva bilkörningen som de måste lösa, så måste de också ta hänsyn till att det kan finnas människor som är beredda att gå långt för att sabotera det.

Läs och fascineras. Gå ut och upptäck ditt internet.

Betyg: HHHH



En av oss - BreivikBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Mon, May 09, 2016 12:18:23

Blog image
Min första tanke, gällande titeln "En av oss" var att terrordådet i Norge den 22 juli först antogs vara ytterligare ett dåd av islamistiska jihadister. Men det visades sig att gärningsmannen var en av oss.

Boken är ett gediget porträtt på en människa utan att personen själv har medverkat till den. Det är, återigen i likhet med Gellert Tamas bok om "Lasermannen", ett brett insamlande av information från källor och andra personer som på något sätt levt med eller träffat Breivik. Det är också en bok om offren, vissa blir levande i berättelsen även om de dog där på Utöya. Deras historier börjar redan med deras föräldrars första möten.

Bland annat visar det sig att polisen begick alla fel och misstag som var möjliga, i varje steg tolkades något på ett sätt som fördröjde insatsen, informationen gick inte fram, de åkte till fel ställen och ibland tar man sig till och med för pannan under läsningen. Fast då sitter vi med facit i hand. Vem kunde ens föreställa sig ett sånt här scenario? Problemet är väl att polisen och samhället måste vara beredd på de mest oväntade händelserna och det skulle sluka oerhörda resurser.

Boken är gripande på många sätt, steg för steg kommer vi in i Breiviks ständiga misslyckande och hans oförmåga att passa in. Redan som barn upplever han sig missanpassad eftersom hans mamma både vill och inte vill lämna bort honom. Men trots alla ingående scener av Breiviks utveckling och senare förberedelser inför dådet så får vi aldrig veta vad eller hur han kommer fram till sin plan. Varför bestämmer han sig för att begå dessa handlingar, vad får honom att ta steget från tanke till handling? Utifrån boken så verkar han inte ha blivit direkt drabbad själv av vare sig samhällets orättvisa eller den muslimska invandringen till den grad att dådet kan motiveras.

Det är absolut en läsvärd berättelse, underhållande blir groteskt att säga eftersom det är verklighet. En dylik skönlitterär bok hade knappast tett sig trovärdig. I synnerhet när vi alldeles nyss har upplevt en ny rättegång där Breivik stämde norska staten för brott mot mänskliga rättigheter. I synnerhet sedan han vann. Men juridik handlar inte om känslor.

Tillsammans med böckerna om Peter Mangs blir boken om Breivik ytterligare ett exempel på svårigheten att kunna förhindra enskilda individers idéer från att bli nationers katastrofer.

Betyg: HHHH



RaskrigarenBok- och filmrecension

Posted by Hans Karlsson Thu, April 14, 2016 11:01:00

Blog image
Den som har läst Gellert Tamas bok om Lasermannen - och som tyckte den var utomordentlig - har en hög standard. Tyvärr lever inte Joakim Palmkvist bok om Peter Mangs riktigt upp till den. Så jag satte mitt hopp till Mattias Gardells version av samma historia. Det visade sig att "Raskrigaren" är en bok med en potential som kan mätas med "Lasermannen". Visserligen råder det ingen tvekan om vad Gardell tycker, men han håller tillbaka. Han drar sig inte för att ställa frågor som provocerar eller som verkligen söker förståelse och han låter personerna tala ostört. Läsaren får själv bedöma rimligheten.

Gardell pratar inte bara med Mangs själv under åtskilliga timmar utan också med Mangs pappa i USA (han bor i Peters gamla pojkrum), med Breivik om vem av honom eller Mangs som har valt rätt metod för sin sak, med offren, dess anhöriga och med mängder av andra personer som på sitt sätt belyser det som hände. Gardell lyckas precis som Tamas sätta in Mangs i det större sammanhang som rådde under tiden för "verksamheten", som Mangs kallade det han gjorde. De olika perspektiven gör att jag som läsare känner att jag vet mer än någon av de enskilda personerna.

Peter Mangs tränar adrenalinkontroll genom att gå omkring i stan med sina vapen, han gömmer sig i mörker och siktar mot människor, vilar på hanen och känner att han råder över liv och död. Men han är en feg terrorist. I princip lika feg som de ensamma självmordsbombare som sprider sin förödelse i vardagslivets gilla gång. De är fega i den bemärkelsen att de inte ger sina uttänkta offer en chans att försvara sig. Hur försvarar man sig mot ett dolt bombbälte på en tågstation? Hur försvarar man sig mot någon som siktar med ett gevär på stort avstånd, bakom en buske i mörker? De är så långt ifrån de hjältar de själva inbillar sig att de vill vara.

Men däri ligger också faran för framtiden. I vår tids oändliga mångfald av nätverk och uppfattningar är det inte svårt att få sin egen världsbild bekräftad, oavsett hur den ser ut. Särskilt om man är arbetslös och känner sig själv orättvist behandlad. Kränkt. Där skapar Gardell en bild av hur Mangs formas, hur hans plan växer fram och samtidigt hur patetisk han blir när blir inlåst och faktiskt glöms bort. Men Gardell stannar inte där utan fortsätter att skildra den smältdegel där Mangs blev marinerad. Det är allmänbildande och relativt lättläst även om sista kapitlet har en mer undervisande ton.

Betyg: HHHH